snyggastvinner

Att inte känna känslor, är den värsta känslan! blandat med stunder då jag kan ligga i timmar och glo
bara för att klara av att andas, då jag inte tänker på annat än att jag måste försöka ställa mig upp.
Men hur mycket jag än vill stå, så ligger jag kvar. Att sedan gå ut, le, skratta och vara social är det
som gör mest ont. Jag känner mig inte levande längre, jag är egentligen inte glad, men jag är inte
ledsen heller, jag är bara tom!

Jag har vart ledsen, Jag har vart arg, jag har vart förkrossad, men nu har det gått så långt att jag inte
känner alls, jag känner inte om jag är ledsen, glad, arg eller på vilket humör jag är på.

Jag är en tidsinställd robot som vet när jag ska sätta igång glädje, nämligen så fort jag möter människor.
Hemma, skolan, jobbet eller någonannanstans är ställen där jag inte kan vara mig själv längre.
För jag vet ju inte själv vad det handlar om. Jag vet inte varför jag känner så här men jag vet att
jag inte orkar mer. Så här ska inte livet kännas, och jag vill bort. Bort härifrån och börja leva, för jag
kan inte göra det här, jag kan inte göra det i den här bubblan jag lever nu.. .

Som sagt, jag vet inte vad det är. Men jag vet att så här ska livet inte kännas.
de låter så skumt att jag ger mig nu! tja ♦