om kärlek
Vad är kärlek för mig?
Kärlek för mig förknippas inte med bra saker, det förknippas med fysiska och psykiska problem och det gör bara ont. Det är lätt att hamna i kärlekssnurran men svårt att ta sig ut. När man väl blivit kär så är man kär, och oavsett hur man blir behandlad så tror man att det är rätt.. När och OM man tillslut lyckas ta sig därifrån, så är det inte alltid vackert. Du klandrar dig själv och anser att det är ditt fel att du blev behandlad dåligt (nu snarkar vi mina erfarenheter). Länge går du runt och klandrar dig själv samtidigt som du börjar förstå att personen var ett svin. Ett älskat svin. Ett underbart svin. Världens bästa svin.. . Med tiden så börjar du komma över det lite grann varje dag, du träffar nytt folk, testar nya saker och så vidare.. Till den dagen då man hör om den nya tjejen..
Och när man hör om den nya tjejen är det som ett slag som träffar rakt på näsbenet så att det spräcks och blodet sprutar.
Sen en till
En till.
En till.
Sen är man så jävla nerslagen att man ger upp. Slutar be om det, skiter i om slagen fortsätter komma, ramlar ihop och slutar kämpa.
Sen är det över. Man börjar läka. Men det är ett helvete av smärta på vägen. Och de där ärren blir ju så jävla fula men på något vänster ser man charmen i de också till slut.
Jag har varit kär en gång, i en idiot.. Jag vill aldrig mer bli kär trots att jag har sett charmen i mina ärr. Det är inte värt att få nya
