snyggastvinner

Jag brukar lyssna på mina egna tankar och mina åsikter under diskussioner jag har med mina vänner. Det kan göra mig ledsen ibland, när jag hör hur jag hellre backar än tar ett stag fram. Jag säger att jag inte kan bli kär, folk frågar varför och jag svarar att jag inte vågar/orkar.

Jag minns hur jag var innan jag blev såhär, innan jag förknippade kärlek och relation med problem. Jag satsade verkligen varenda millimeter av mig själv och all min energi på personen jag älskade. Jag saknar hur jag var då, men är samtidigt glad över att ha lärt mig, men vad är det jag lärt mig egentligen, att kärlek gör ont, att man ska ta avstånd och vara rädd? Jag vet inte om jag vill veta det, jag vet inte om jag vill ha lärt mig det. Jag orkar inte med kärlek på grund av hur jag blivit behandlad och jag är ledsen över att inte orka med det jag själv tycker är det finaste av allt. Jag är ledsen för att jag blivit behandlad som jag blivit vilket gjort mig mer självisk. Men hur ska man annars kunna skydda sitt hjärta från hårda tider?